Strängnäs
Det här ser kanske inte så mycket ut för världen.
En grådisig småstad med snömodd och snålblåst precis som vilken januarihåla som helst...
Men har man den stora lyckan att få lämna sina barn i tryggt förvar hos farfar och farmor, åka iväg med sin John och möta upp arton av sina allra bästa människor för några fantastiska timmar av mat och vuxenprat och alldeles för lite nattsömn, då får den grådisiga småstaden genast ett helt nytt skimmer.
Strängnäs var ordet, och det har fått en alldeles ny klang i mina öron, det kommer hädanefter att få mig att tänka på mycket trevliga saker!
John och jag började med lite loppisshopping
Sen åt vi lunch med de andra.Lite stökigt blev det när vi kom in så många och beställde slut på det mesta, men fint ändå, för att det var ett glatt sällskap som liksom väntat på att få vara just där och tillsammans.
Det blev lite häng i loungen och bad uppe på taket, med bubblor både i jacuzzin och glaset, innan vi gjorde oss iordning för kvällen och träffade alla i hotellbaren igen.
Så bar det av mot hela helgens höjdpunkt på tjusiga Edsbacka Bistro där vi tillbringade fem strålande timmar med att äta, prata, skratta och så äta lite till...
Fyra saker tror jag gjorde att den här kvällen blev liksom lite magisk för mig:
För det första -att ha en hel restaurang full av vänner, det är på nåt sätt höjden av lycka i sig, och jag är otroligt lyckligt lottad och tacksam att jag får vara med om nåt sånt!
För det andra -det finns såklart många kategorier människor som kan njuta av restaurangbesök och god mat. Men jag tror jag vågar påstå att småbarnsföräldrar på vift utan sina barn lätt placerar sig i topp på den listan, och just den kategorin var klart överrepresenterad i det här sällskapet. Att få sitta ner i fem timmar och bara resa sig när man själv vill, att få äta rätt efter rätt utan att behöva tjafsa, bråka och truga med någon enda vid bordet, att få prata färdigt varenda mening man påbörjar och inte höra något annat än trevligt småprat och skratt omkring sig en hel måltid, det är en helt overklig lyx som också i sig är höjden av lycka.
För det tredje -min kärlek till mat är svår att förklara. Jag älskar mat. Jag älskar att äta. Jag älskar hela grejen med en måltid när den är som den ska, med trevligt sällskap, gott och vällagat och lugn och ro. Och jag kan säga att den stunden mellan andra och tredje rätten, när vi satt och väntade i godan ro, och det gick upp för mig att vi just bara kommit så långt att fyra rätter fortfarande kvarstod var ett sånt där fulländat ögonblick och jag kunde ha fällt tårar av lycka.
Och för det fjärde -mina bordsgrannar. I det här sällskapet finns flera stycken som verkligen förstår sig på att njuta av mat, några av dem hamnade just omkring mig. Och delad glädje är dubbel glädje, så är det bara. Det gäller även matglädje och i det här fallet blev det ju tredubbel eller kanske fyrdubbel glädje till och med!
Sex fantastiska rätter med sex lika fantastiska, noga utvalda drycker till
Alla som kan räkna ser ju genast att det här bara är fyra. Men jag var så uppslukad av hela den här kvällen att kameran inte var det jag tänkte på i första hand. Här saknas bild på glaskrabban som serverades allra först och en osttallrik som serverades näst sist, och fisken på bild nummer två var den allra mest himmelskt goda om ni frågar mig.
Efter en så rekorderlig måltid var det skönt med lite luft och vi promenerade vidare till något slags uteställe några kvarter bort. Vi kände oss dock int helt bekväma med att höja medelåldern så radikalt som vi gjorde, och drog oss snart tillbaka till hotellet där några av oss fortsatte prata och surra och ha det trevligt i största allmänhet till långt in på småtimmarna.
Inte så många timmars sömn, som man kanske annars kunde vänta sig av just småbarnsföräldrar som får en natt utan sina barn, men väl värt varenda gäsp dagen efter ändå!
Vi lyckades masa oss upp till hotellfrukost, som ju alltid är något alldeles extra, och tog en promenad innan vi lämnade Strängnäs.
Så himla bra helg! Precis just sån som jag längtat efter utan att riktigt veta om det. En sån toppen idé, vem det nu var som kläckte den i höstas. Och rätt otroligt att den blev av och att så många kunde vara med!
/Sara
URL: http://svalander.blogg.se
Låter perfekt!