På väg

Igår när vi sa hejdå till barnen gick jag med en liten tår i ögonvrån och gråten i halsen. Jag vet att de kommer ha det så bra så, men ändå, jag har aldrig varit ifrån dem mer än ett par dagar och sånt är mitt blödiga mammahjärta. Jag saknar!

Nu är vi på väg, har tagit oss till Arlanda och är två av alla dessa ofantligt lyckliga som får ge sig ut på resa. När jag går omkring här, ser folk med resväskor överallt och får vara en av dem fylls ögonen med tårar av helt annat slag och gråten som trycker på i halsen är ren och skär lycka!
Jag älskar varenda sekund av resandet, från drömmarna som tar form och blir till bokning, googlandet och planerandet, packandet, fixet, trixet och när man får stänga dörren och ta första steget iväg, sätta sig på en buss, ett tåg, i en vänthall, tränga ner sig i en flygstol, flygplansmat, svullna fötter, sömmbrist och jetlag... Precis allt har sin oerhörda charm och nu är det vi som är där!
Jag kunde inte vara gladare!

Nu är det mobilbloggning som gäller och jag vet inte hur jag ska få bilder och text på den plats jag tänkt mig, men det får bli lite som det blir :)


Nattgos



Ikväll fick barnen somna i vår säng, det hör inte till vanligheterna, och vi låg där tillsammans allihop och myste ihop oss och gosade för en hel vecka, tills de somnade... Det här var sista kvällen tillsammans på ett tag och vi sa att varenda kväll vi sover borta från varandra skulle vi tänka på just det här och inte känna oss så ensamma alls...
Hela kvällen när jag gått omkring och packat och fixat har jag längtat efter att få krypa ner till dem och fortsätta gosa mjuka kinder och lena andedräkter och suga åt mig deras ljuvlighet tills jag somnar själv, men nu har Alfred varit vaken och gråtit efter coca-cola, apelsinjuice och vatten ur en speciell flaska i en timme (det hör inte heller till vanligheterna tack och lov!) och jag vet inte om det blir så nattgosigt i den där sängen...
Det ska bli så otroligt skönt att få komma ifrån allt ett tag, ändå blöder jag sönder lite redan av saknad efter mina små, för en vecka är lång och hur mycket jag än skulle få gosa ikväll så kunde det aldrig räcka hela vägen till
New York och hem igen. Jag kommer att sakna dem ♥♥♥

/Sara
 

Sommarhelg


I onsdags var vi på stort vernissage och fick titta runt i hela Wilmers skola. Bortsett från att vi lyckats missa det stora röda plakatet på dörren om att hans klass skulle ha dansuppvisning klockan fyra, dök upp först halv fem när Ninjadansen redan var över och kände oss som jordens sämsta föräldrar, så var det väldigt trevligt att få se allt hans och alla andra klasser jobbat med under våren och få kika runt i resten av skolan.
Wilmer var riktigt hängig och när vi kom hem visade det sig att han hade hög feber. Min stackars lilla Ninjadansare... vad jag hade velat se det framträdandet...!
Att vara lite småsjuk är emellertid något av det bästa Wilmer vet, för då får han vara hemma och bli lite ompysslad.

Nerbäddad i mammas och pappas säng med film medan alla andra lekte ute gick det ingen nöd på honom, han var nästan oförskämt nöjd med sin sjukdag och alvedonet tog udden av det hela dessutom.


Gick ingen nöd på oss ute heller, vi njöt sommarvärme
och Elvira var nästan oförskkämt nöjd hon med när hon premiärduschade i krokodilen


När lekstugan storstädades passade det utmärkt att ta en liten torsdagsfika på bara golvet
och Wilmer kvicknade genast till...


Morsdagspysslet klarade vi av ute under parasollet



Helgen invigdes med årets första grillade hamburgare


Snigeljakt...



Och underbara blommor som barnen plockade ihop till sin mamma


På lördagen var det melodifestivalen som gällde såklart och vi blev väl lika glada som alla andra när Sverige kammade hem segern


Wilmer blev så glad att han mitt i natten drog igång att tillverka svenska flaggor som han tapetserade med lite här och var. Han tyckte absolut att vi skulle ha ett litet Sverige-party där och då, men John och jag tyckte att det nog kunde vänta. Åtminstone till nästa dag...

Nästa dag var det Mors dag och vi firade med hela familjen Hofgren vid Brosjön där farmor Berit, som också hade fyllt år, bjöd på lunch, bad och fika! 


Gerry delade ut tjusiga badshorts till kusinkillarna




Elvira gick inte heller lottlös även om hennes var i största laget
och det gick lättare att bada i helt vanliga baddräkten



Malte behöll kläderna på


Alfred roade sig med att stänka och plaska ända tills han blev såååå sugen på glass att han bestämde sig för att slå sig ner vid kiosken och vänta tills han skulle få en... han fick vänta...



När vi kom hem var det redan nästan kväll utan att Elvira fått en blund på hela dagen och det tog ungefär en minut
innan vi hittade henne i hängstolen


Härligt, härligt med en riktig sommarhelg!!!

/Sara

RSS 2.0