Mera minnen




Den här dagen gjorde vi snabbvisit på Grand Palace för att Wilmer skulle få se mer guld än han ens kunde drömma om. Elvira gjorde sig berömd bland både Thailändare och turister bara genom att vara en vit liten bebis. När Wilmer och jag kom gående ut från ett tempel mötte vi ett gäng glada amerikaner som gjorde hi-five och hälsade med:

"Aaah, Elviras brother!!" 

Blir alldeles glad när jag tänker på det och minns vilken uppståndelse våra barn skapade vart vi än vände oss i Bangkok. Det var verkligen roligt och man njöt av all värme som mötte dem överallt!

/Sara

Sara och Anna minns

Det här är för mig och min finaste syster Anna som vet precis hur det är när resesuget är så starkt så man känner sig sjuk och det verkligen gör ont inuti... Hon har lovat att minnas med mig, och det kan komma att bli en hel del sånt här de närmaste månaderna så ni andra får ursäkta om det blir tråkigt och verkar larvigt. Men det är något som tar upp en väldig massa av mina tankar just nu och jag bara måste få se tillbaka och gotta mig i lite minnen!

Den här dagen var vi på Ocean World och såg på tjusiga havsdjur


Och jag köpte mina älskade gula flipflopar som jag sen trampade runt i varenda dag, 
ända till sista veckan då de gav med sig


Jag tycker fötter alltid borde få vara barfotafötter, ha fin färg och fotlänk och trampa runt i flipflopar.
Det skulle iallafall mina trivas med!

/Sara

Alfred och hösten

Alfred och hösten kommer inte särskilt bra överens. Inte alls faktiskt.
Hela långa sommaren har han älskat att vara ute, lycklig som få har han sprungit ut och in utan minsta bekymmer om kläder som bökar och stökar, helst har han sprungit naken och skulle nog väldigt gärna fortsätta med det. Men nu har den här hösten kommit dragande med ett stort dilemma: kläder på eller frysa... och för honom är det som att välja mellan pest och kolera, för om kläder på kroppen är det värsta han vet så är frysa det näst värsta. Det finns ingen gräns för hur mycket han kan skrika och bråka och gråta när det handlar om kläder och 99% av alla palgg som ska på är rena rama katastrofen. Han sparkar och ålar sig och slår, och hinner dra av sig hälften av allt jag lyckats kränga på flera gånger om innan jag tappar tålamodet eller ger upp och säger att då får han väl gå utan kläder och frysa då, och ställer ut honom på trappen. Jag tänker att han ångrar sig väl när han känner hur kallt det är, men den taktiken har inte riktigt gett det resultat jag förväntat mig. Han har visat en rent orimlig uthållighet och föredragit frysandet långt mer än kläderna, gått utan både jacka och skor i regn och blåst och frusit så han skakat och gråtit sig fördärvad utan att för den saken välja att klä på sig. Att lirka och låta honom vara med och välja och bestämma funkar en liten stund ibland, tills han kommer på att han har kläderna på sig, då rasar världen samman och raseriet bryter ut. Ett annat alternativ är att tvinga på alla kläder och strängeligen förbjuda honom att ta av ett enda plagg. Då fryser han åtminstone inte, men är lika rosenrasande för det. Och inte bara under själva påklädningen. Det sitter i länge, länge, ibland fortsätter han bara vara förtvivlad hela tiden vi är ute och kan inte alls leka på kanske en hel timme eller mer. Bara gråter och skriker och gapar och vrålar åt hösten:

"Inte jag tycker om hösten!!!" 
"Jag måste slå bort hösten!!!"
"Neeeej, inte hösten!!!"
"Försvinn hösten!!!"
"Inte jag vill ha kalltet!!!"
"Booort hösten!!!"

Just där och då tycker jag väldigt synd om mig själv och tänker att det kommer bli en låååång vinter det här.
Undrar hur jag ska orka. Det är så lätt att bara bli arg och tycka att han är en riktig liten dumsnut som inte fattar att det faktiskt är härligt ute bara man har de där kläderna på sig, att han helt enkelt får ta och vänja sig och rycka upp sig lite. Men mer och mer börjar jag tro att det inte bara är nån fix idé han har och jag tycker så synd om honom! Det är så välidgt jobbigt för honom och han tycker verkligen, verkligen inte om det här!

Min lilla tokstolle ♥ fryser gärna bara han slipper ha vantar och mössa  


Han har förstått att det blir kallt på hösten, ännu kallare på vintern och sen kommer våren och då blir det varmare igen. Varje dag säger han till mig:

"Nu det vår mamma, vill ha vår!"

Älskade lilla barn, han skulle bara veta hur långt det är kvar till den dagen!
Men han har en plan, han kläckte idén en kväll när han var riktigt ledsen:

"Jag flytta från dig!"
"Nä, vad tråkigt, då blir jag jätteledsen, vart ska du flytta då?
"Till landet."
"Vilket land?"
"Det rosa landet, där solen bor. Där det varmt."
"Det låter som ett skönt land, men jag vill att du bor kvar här hos oss...!"

Jag vet inte riktigt vad det är för land han menar, men jag tror att jag kanske flyttar med honom dit ändå...

/Sara





RSS 2.0