Sjukt söta

Sjukt söta, i dubbel bemärkelse, där de däckat i tillsammans soffan mina små


Sjukt söt (fast utan att för den skull vara det allra minsta sjuk!) är också storebror när han faktiskt ÄR Erik "Saadel" och hoppar omkring i sängen, kraschar glasrutor med armbågen och sjunger för full hals:
"Aandy poppillow, aandy poppilow..."


När melodifestivalen begav sig i lördags var han mycket mer intresserad av att bygga med lego än att titta på tv, men idag hade de lyssnat på vinnarlåten på dagis och de måste ha pratat massor om den för han hade snappat upp en hel del och övat in några snygga moves ♥
Han förvånade oss även med att klart och tydligt deklarera:
"Erik Saadel är bättre än Oh my god, den låten suger!"

/Sara

Sjuk kille

Idag är Alfred riktigt illa däran och febertermometern visar på över 40 grader.
Han som alltid röjer runt och håller låda och vill vara med på allt, allt, allt. Hans farmor brukar kalla honom Duracellkaninen, men det är nog bara förnamnet, eller kanske första bokstaven i hans namn... För han kan verkligen det där med att köra non stop!
Men inte idag. Idag ligger han bara stilla på soffan, sover och jämrar sig lite mellan varven. Han vill gosa och mysa vara nära, nära. Mysigt i och för sig, men jag föredrar ändå en frisk liten Duracell om man säger så!

Han har iallafall pyntat sig med både guldmedalj och halsband, kanske för att muntra upp sig lite ♥


Lite alvedon, cocacola och majskrokar fick honom att kvickna till en stund, och när han fick ringa och prata lite med morfar blommade han upp riktigt. Men nu är det lågt igen och vi är så väldigt glada att fina farmor rycker in och hämtar Wilmer på dagis så vi slipper ge oss ut!

Nu har Alfred och Elvira varit dunderförkylda mer eller mindre ända sen vi kom hem och det börjar kännas segt. Sömnlösa nätter är ju en del av det hela, men att inte komma ut och kunna göra det man vanligtvis gör är också tråkigt. Vi brukar hålla oss friska för det mesta så det är inte utan att man undrar om våra kroppar fick någon slags chock av att byta klimat så radikalt? Det är som om en jättevåg av baciller bara sköljt över oss sen vi kom hem och vi inte riktigt haft samma motståndskraft som vi brukar?
Längtar i alla fall till den dagen vi kan börja gå till Öppna förskolan och träffa folk som vanligt!

/Sara

Finhelg

I helgen var det dags för finhelg med kalas igen. Den här gången åkte vi hem till morfar och mormor i Kåsta
för att fira mormors födelsedag


Kusinerna lekte som bara den från första stund, det hela började med ett kojbygge


alla fick vara med såklart


till och med lilla Viran


Alfred spelade fint på pianot


och busade med moster David


John satte skräck i Algot när han sa att han skulle äta upp honom, det tog lång tid att smälta den isen igen, men till slut vågade Algot visa tänderna tillbaka i alla fall... ordentligt!


Algot tyckte det var mysigt att titta på när Wilmer spelade lite


Och det blev ett väldigt ös när vi skulle packa ihop uppe i vårt rum,
alla hoppade som galningar på madrasserna


Malte imponerade med att slå riktiga kullerbyttor


Wilmer med att stå på huvet


och Algot med att hoppa med snurr


Elvira imponerade med att faktiskt börja ta några steg lite mer på riktigt


Vi passade på att känna lite extra på moster Annas stora mage, för det var kanske sista gången vi hade chans att göra det. Snart ska den här bebisen komma!


Efter två fina dagar var det dags att kramas hejdå och hoppas att vi får ses snart igen!


/Sara

RSS 2.0