Juldagen

Redan inna frukost, medan John och jag låg och sov, hade Wilmer dukat upp med en härlig buffé av lego, redo att börja bygga...


Och med undantag av ett par timmar då vi var hos farfar och farmor på lunch, var det det enda vi gjorde den här dagen. Det vill säga, John och Wilmer byggde lego och jag försökte hålla Elvira och Alfred  på så långt avstånd som möjligt...


Men det gick bra, eldtemplet blev klart framåt kvällen och Wilmer var så lycklig!

Våra fina syrianska grannar kom över med en julbricka, full med goda kakor, bullar och godisar!


Barnen avslutade med ett bubbelbad som de fått i julklapp, alla tre förvandlades till skumtomtar och snögubbar och tyckte det var så väldigt kul





Det hör inte till vanligheterna att vi använder badskum och de blev så uppspelta att glädjen satt i långt efter att bubblorna smält bort. Den som vill se och höra ett litet smakprov av hur det lät i minst en halvtimme i vårt badkar kan klicka här:

http://www.hofgren.se/v/

Juldagen kunde inte ha fått ett bättre slut!

/Sara


Julafton

En av julens allra bästa stunder hade John och jag redan under julaftons första timmar, innan vi kom i säng sent på natten. Vi hade slagit in alla klappar, slängde oss på soffan, lyssnade på musik och bara pratade. Så enkelt det kan vara! Men när friden sänker sig är det inte svårt att njuta och ta vara på stunden som är!

Risktagande på hög nivå var det att låta alla paketen ligga framme under granen hela natten, för om Alfred hade vaknat och hittat dem hade det inte funnits så mycket kvar til oss andra. Men det gick bra. Bara Wilmer vaknade tidigare än vanligt och tyckte timmen han fick ligga och vänta innan vi andra kunde tänka oss att stiga upp var evighetslång. Ett paket till frukost hade vi lovat och det var stor glädje när man fick sätta klorna i första julklappen 


När vi gjort oss iordning för dagen fortsatte paketöppnandet och vi hade ne sån skön förmiddag här hemma, barnen var så glada och nöjda med sina presenter





John och jag var så nöjda med att inte behöva stressa det minsta och kunna ägna oss åt någonting (numera!)
så sällsynt som att göra ingenting särskilt. Bara sitta ner och njuta och vara med, på riktigt utan att ha halva sin uppmärksamhet någon helt annan stans. För att fördriva tiden lite roade vi oss med att försöka fota våra ungar tillsammans. Tyvärr var de inte lika roade av det och tramsade mest


Till lunch var vi bjudna hem till Kristina och Gerry. Det är nåt särskilt med första julmaten man äter varje år, och den här gången var det ju två år sen sist så det smakade extra gott


Wilmer tog i så det knakade med maten och lyckades klämma i sig allt detta...


Vi bänkade oss framför tv:n med gott fika och kalle Anka





Elvira tröttnade efter ett tag och fick fint sällskap av Kristina


Sen drog vi vidare till Granbacken där det fanns ännu mer paket under granen,
Alfred hade svårt att slita sig


Farfar läste julevangeliet och vi sjöng lite


Sen dröjde det inte länge för än det knackade på dörren och tomten steg in till alla kusinernas förtjusning


Alla barnen fick paket



Wilmers allra högsta önskan om Ninjornas eldtempel gick i uppfyllelse


Och Alfreds om lego Blixten


Medan barnen såg på film och samlade sig lite med sina nya saker delades det ut många fina presenter även till oss vuxna och sen åt vi enligt Hofgrensk tradition fantastiskt god torsk och lutfisk. 
Det var fullt hus som alltid när alla familjer är där


Wilmer var så gullig och delade tallrik med Alfred


Det var folk precis överallt, precis som det ska vara när man är tillsammans!


Efter en lång och fin julafton åkte vi hem och hade en fin, sen kväll och byggde legogubbar och duplo Kylarköping med två mycket nöjda killar innan vi kom i säng.

/Sara

Väntans tider



December har varit väntans tider, sanna mina ord!
Sen vi tände det första ljuset i staken har det inte varit en lugn stund för våra öron.
Det har pratats och det har tjatats om julenochtomtenochpaketenochgranenochgrötenochpepparkakornaochkalendrarnaochjagvetinteallt...
Det är underbart med barnens förväntan och den smittar av sig även på mammor och pappor, men det kan bli lite mycket ibland och man kan känna att ens ungar är både otacksamma och ohyfsade och jobbiga.
Som till exempel när man ordnat en paketkalender och första paketet innehåller varsin chokladkalender till brorsorna. Den ena blir rosenrasande för att han inte får äta upp alla chokladbitarna på en gång, den andra jättetjurig för att han måste turas om med sina syskon att öppna resten av paketen, att inte alla är till honom...
Det har varit mycket glädje över de där paketen, men det har också väntats och gnällts vareviga dag.

Det här med kalendrar och en sak i taget var inte riktigt Alfreds melodi direkt.
I ett par dagar lyckades vi hålla honom ifrån att sluka sin egen i ett nafs, men det djöjde inte särskilt länge för än hans fina Blixtenkalender var ett minne blott.

Nån dag senare lyckades han komma över
Wilmers fina Star Warskalender och hann mumsa i sig en hel del innan vi hittade honom

Någon ny Star Wars gick inte att få tag på och fast Wilmer tyckte Hello Kitty var ett riktigt nedköp
så blev han inte mindre ledsen för det när också den blev länsad


Inte ens en kalender utan choklad går säker när Alfred är i farten, tv-kalendern strök också med

I slutändan tyckte Wilmer att det kanske inte var så tokigt ändå, för han kom på att för varje ny kalender blev det många extra bitar att äta ikapp och när John kom hem med Tintin var han helnöjd


Förutom detta har Alfred ramlat ner två gånger från en stol uppe på ett bord och fått stora skrapmärken på ryggen när han försökt komma över paketen från kalendern som hängde i taket i deras rum, och även lyckats norpa två som han blivit tagen på bar gärning med. Den lilla ungen är nog inte riktigt kalendermogen än ♥

På självaste Lucia blev den här lilla tomten magsjuk och vi missade vårt firande på Öppna förskolan


Som tur var firade Wilmers skola utomhus så vi vågade oss dit och fick både pepparkakor och varm saft medan vi väntade


Och fast det var så många små Nissar blev jag nästan lite tårögd när jag såg min alleles lilla egna, tänk att man blir så stolt och rörd


Fina Nissen var också stolt efteråt ♥


När vi kom hem blev vi överraskade med presenter som tomten gjort i skolan, massor av småpaket, jag fick t.ex. många stenar, en pinne och några teckningar


Elvira och Wilmer blev också magsjuka så terminen avslutades med att jag fick nästan två veckor "ledigt".
Mina dagbarn var inte så sugna på att komma hit och bli sjuka till jul nämligen, så jag fick prova på att vara hemma med sjuka barn för första gången någonsin

Lilla Viran var inte riktigt sig lik ♥


John och jag kände oss inte heller helt krya, och en morgon när vi var riktigt sega gick killarna upp själva, byggde koja, satte igång film och plockade fram mackor innan vi ens hann vakna


Vi väntade ut magsjukan med att bygga pepparkakshus




En vecka före jul tog vi in granen, fusk säger en del -supersmart säger jag.
Jag tycker det är mysigast innan jul, redan i mellandagarna är ju det hela över och jag skulle inte ha något emot att slänga ut gran och allt. Så för att ta vara på myset medan det är mysigt får vår gran komma in en vecka innan. Pappa och hans pojkar jobbade hårt med att såga till den


Vi har en liten tradition att åka och shoppa julgransprydnader varje år,
alla får varsin, absolut vilken man vill... Kan ni gissa vem som valt vilken i år?


Barnen fick såklart pynta





Och sen var det mysigt att krypa in i kojan som blev bakom


En vecka innan jul var vi klara med julklapparna också. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för oss var det stor sensation, det har nämligen aldrig inträffat tidigare att vi varit färdiga före jul. Alltid, alltid har vi behövt sticka iväg och ordna det sista på själva julafton, möjligen sent, sent kvällen före, och det var otroligt skönt att slippa det i år!

Dagarna före jul hade vi snö och Wilmer och jag tog oss ur sjukstugan och lekte länge och väl ute i friska luften


För Wilmer blev det nästintill outhärdligt att vänta på julafton mot slutet.
"Imorgon är det da'n före julafton... vad ska jag ta mig till!?" undrade han och lät lika förtvivlad som förväntansfull när han skulle somna den 22:a.
Och när da'n före julafton väl kom så grät han i flera omgångar över att det inte var självaste julafton...

För att fördriva tiden lite badades det länge och väl på morgonen da'n före da'n


Jag fick god hjälp i köket


Och på kvällen blev det fredagsmys med skinkmacka, julmust och Trolltyg i tomteskogen


Mysigare och närmare jul än så kommer man väl inte!

/Sara








RSS 2.0