Resepussel

Ibland blir det så tydligt att vi är fem i familjen nu...


Elvira fick sitt pass idag. Gulligt med någonting som är så vuxet
och ändå för någon som är så liten...


Äntligen kan vi söka visum, känns nästan som lite i sista minuten även om det inte ska ta mer än ett par veckor att få. Man vet ju aldrig... Återstår att ta passfoton och bege sig in till ambassaden. Måste ske den här veckan.

Bit för bit faller på plats i resepusslet och det är så skönt!
Vi har fått bekräftelsen på våra platser på långflygningarna, och just som vi hade hoppats fick vi sovkorg till Elvira. Det innebär också lite mer benutrymme som i sin tur betyder att ett barn troligen kan sova på golvet och i slutänden att kanske till och med John och jag kan få oss en blund i ögonen. Ooooh, det bådar gott!

Det verkar ju till och med som om vi får huset uthyrt! Det osannolika scenariot att någon vi känner och kan lita på behöver någonstans att bo just under denna period verkar ha inträffat. För oss blir ju varenda vecka med uthyrning bara en bonus, för detta hade vi verkligen inte räknat med! 

Kunde det nu bara dyka upp ett hutlöst billigt och fräscht Bangkokhotell med pool på taket och gångavstånd till skytrain, metro och flodbåtarna där vi alla kan bo i samma rum så vore ju det mesta klappat och klart!

För det mesta känner jag mig rent sanslöst lycklig över att det närmar sig, ibland smått skräckslagen...
Idag längtar jag jättemycket!

Sara

Dagis och skrik

Just precis här börjar något nytt för Wilmer och hela familjen Hofgren.
På väg till första dagisdagen, lite pirrig men stolt och förväntansfull kille.


En helt ny värld har öppnat sig för oss, lyckligt ovetande och helt förskonade som vi varit från allt vad lämna-stressa-hämta heter. Nu är vi inne i ekorrhjulet som alla andra och det ska nog gå bra bara man får vänja sig lite.
Säkert kommer det att kännas lättare och mer mödan värt också, den dagen Wilmer själv säger att han vill gå dit  och uttrycker någon slags glädje över att få bege sig iväg hemifrån.
Än så länge är han väldigt likgiltig, går tappert iväg för att han ska göra det, det är inte precis så att han jublar men han är inte ledsen heller... Det hela har gått bra egentligen, han hamande på samma avdelning som vår lilla kompis Lisa och det har underlättat mycket. Hon har varit alldeles underbar och dragit med honom på lek. Det är ett jättefint dagis, helt nybyggt och det verkar finnas en bra tanke bakom verksamheten. Fröknarna verkar också trevliga och fina, men det var en lite knepig inskolningsmetod tycker jag. Jag skulle vara där tillsammans med Wilmer i tre dagar medan pedagogerna höll sig i bakgrunden och observerade oss. Jag hade gärna varit den som skulle ta ett steg tillbaka och låta dem ta över istället. Det hade känts skönt att själv få se honom börja ty sig till någon av dem och se någon annan lotsa honom vidare. Nog för att jag litar helt och hållet på att de tar över när jag går, men det känns ändå tungt i hjärtat att gå därifrån när jag ser honom stå ensam på gården bland kanske 50 barn som han inte känner... Och jag undrar vem ska han våga ta kontakt med idag, liksom? Då får jag påminna mig själv ordentligt om att jag gör det för hans skull, för jag egentligen tror att det är nyttigt för honom, att han klarar av den utmaningen. Och jag tror han har det bra på dagarna, även om han inte själv är överväldigad precis. Annars kulle jag aldrig lämna honom!

Här hemma hade vi en lite svajig start också... Elvira har blivit en såndär bebis som absolut inte gillar att ligga ner. Hon vill bli buren, punkt slut. Och gallskriker om man har fräckheten att lägga ner henne.
När min famn är för full av Elvira blir Alfred såklart lika ledsen han och gallskriker han med.
Vissa dagar blir det bara för mycket, man måste nästan skratta lite åt det hela och försöka se det komiska i eländet:

    
 

De kan verkligen skrika ikapp, är det inte den  ena så är det den andra... Eller  båda två som försöker överrösta varandra. Efter en sån dag känner man sig alldeles söndersliten inuti och orkar just inte göra så mycket alls!
Inte ens blogga. (Vilket för övrigt är omöjligt när Elvira är på det humöret och bara vill var i famnen...)

Men vi har haft bra dagar också. De senaste dagarna har Elvira haft vänligheten att åtminstone sova liggandes och genast är Alfred sitt vanliga jag igen. Det har varit helt underbart att få tid med bara honom och jag har på nåt sätt fått upp ögonen på nytt för vilken fantastisk liten unge jag har! Gosigare, gladare, roligare, spralligare, busigare, vildare får man leta efter... Jag har njutit sååå av honom, en sån enkel sak som att sitta på trappan och äta banan tillsammans eller hjälpas åt att trixa på skorna när vi ska ut gör mig obeskrivligt lycklig, och jag ser att han känner likadant! Vi har lekt i lekstugan, lekt med dockor, kastat boll, gungat och åkt kana i parken, läst böcker, ritat pysslat... 

Han är mycket facinerad av saxar, "ippa" är kul.
Lim var en ny upplevelse, härligt kladdigt!




Lilla Elviran har blivit två månader!


Hon är också en fantastisk liten person som ger mig så mycket glädje!
När hon ler förlåter jag henne allt skrik i världen och jag glömmer genast hur förtvivlad jag kände mig för kanske bara några sekunder sedan när hon inte var nöjd med någonting alls.
Plötsligt stämmer allt och hon bara ser rakt in i mina ögon och fyrar av leende efter leende, viftar med armar och ben, vrider och skruvar sig och tar i från tårna för att lyckas klämma fram ett litet "gaagh". Tänk att hon redan pratar med mig, lilla fian!

Stor och stark har hon blivit, håller upp huvet som bara den. 5115 g och 57 cm lång fick vi veta på BVC i veckan.
Så det blev till att gå upp på vinden och rota fram storlek 62 ikväll, och hur ledsamt det än känns så börjar det bli dags att lägga undan storlek 50...


Ikväll har båda killarna somnat med snuviga näsor, Wilmer hängig och Alfred grinig. Undrar just vad det ska bli av morgondagen...? Riktigt mysigt att få ha dem båda hemma iallafall!

/Sara 

Sjukt

Sjukt var det här! Alfred har haft feber idag och varit riktigt hängig och ledsen,
så jag har haft två som vill vara i min famn hela tiden.
Vi har suttit i soffan mest hela dagen, läst, fikat och myst, man får passa på när någon är sjuk och man har en anledning att strunta i alla sysslor!

Men på förmiddagen fann de tröst hos varandra, Alfred riktigt gosade in sig hos Elvira och hon var helt nöjd med det. Till slut somnade de sött båda två och sov länge tillsammans.


Då kunde jag ägna mig litegrann åt Wilmer och högst på hans önskelista stod
att göra en r2d2 av pappkartong.
Idéerna hade han som tur var själv, så vi har pysslat av och till hela dagen.


Han är grymt nöjd med resultatet så här långt och jag tycker det är så roligt när vi får tid att göra det som han verkligen vill!


Vi passade också på att fira den sista sommarlovsdagen
med vansinnigt gott iste á la mojito med lime och mynta.



Eftermiddagen tillbringades även den i soffan och vi hann läsa hur mycket
Barna Hedenhös som helst!


Imorgon börjar vardagen och Wilmer ser fram emot att få gå till dagis. Jag tycker också att det ska bli roligt men är inte särskilt förtjust i tanken på att behöva ställa klockan och stressa iväg om mornarna. Sånt har vi ju hittills varit förskonade ifrån...


Då är det skönare att tänka på ledigheten som väntar runt hörnet...
Resan närmar sig med stormsteg och det börjar gå upp för mig att det faktiskt är på riktigt!
Om exakt två månader så här dags står vi på Arlanda, en liten, liten familj med stora ryggsäckar på väg ut i  jättestora världen... Jag blir faktiskt lite nervös när jag tänker på det. Innan Elvira kom tvekade jag inte en sekund att vi skulle dra iväg med bebis och allt. När hon sen var här, så liten och bräcklig måste jag erkänna att jag inte kände mig lika kaxig. Nu har jag hämtat mig och tvekar inte det minsta längre, hon är redan så mycket större och stabilare och ska ju bli dubbelt så gammal innan det väl är dags.
Men nervös känner jag mig ändå. Härligt, pirrigt resfebrig!
Två månader...

Mycket kvar att ordna även om en del börjar falla på plats.
Vi har bokat det här för ett par veckor i december, innan vi åker till Malaysia:

http://www.andamanresortkohlipe.com

Vi (jag) har börjat kolla runt lite på Malaysia, roligt som omväxling, för det är ju ett helt nytt land som jag inte vet någånting alls om. Ingenting bokat där än så länge, det nöjet återstår!


Här ska vi iallafall fira jul och nyår och sen tillbringa några veckor med övriga familjerna Hofgren,
Joel, Cina, Eskil, Malte, Tage och farfar och farmor. Jag är så glad att de ska komma!!!

http://www.whitehousekohchang.com

Så gott som alla våra helger är uppbokade fram tills vi åker, då känns det extra nära inpå och det är svårt att låta bli att undra när vi ska hinna fixa allt. Näst på tur står att ordna pass till Elvira och boka flyget tillbaka till Thailand så vi sen kan söka visum.

Mååånga timmars surfande återstår innan vi är på plats!
Gissar att det är jag som får stå för dem.  = )

/Sara

RSS 2.0