Monkeyschool

Monkey School tyckte vi var en rolig utflykt förra gången vi var här, och eftersom Alfred och Elvira knappt var medvetna om att de varit här tidigare så tyckte vi att vi kunde göra en till favorit i repris.
Vi hyrde egen moppetaxi och susade fram i våra hiskeliga 40 kilometer i timmen och korsade ön precis som förra gången. Men att jag då upplevde ett sånt där fulländat ögonblick, som jag räknar till ett av mitt livs absolut bästa stunder, på den vägen och i en sån här det kunde jag nu inte begripa. Jag var rädd precis hela tiden. Och inte bara lite sådär småskraj utan på riktigt med andan i halsen, hög puls och en stor klump av gråt-ångest i bröstet. Kanske var det för att vi alldeles precis efter att vi tankat och skulle korsa vägen först höll på att välta bakåt och sen bli påkörda av en bil från sidan, som jag fick en slags uppenbarelse av hur oskyddade vi åkte omkring med våra barn. Kanske har jag bara blivit lite äldre och fegare sen sist och skulle ha lovat mig själv ändå att detta var absolut sista gången vi åkte runt på egen hand i ett sånt fordon...
 
Älskar att det faktiskt är så här man tankar, varför ska man krångla till det så himla mycket?
 
Vi fick leta ett tag efter själva Monkey School och de måste ha bytt ställe för det här kändes både mindre och enklare än vad vi mindes. Men barnen var inte mindre förtjusta för det!
Aporna var så söta och busiga och hade så svala, lena små händer som gillade att knäppa upp skor :)
 
Sen blev det show där vi skulle få se lite olika konster och hur man tränar aporna att plocka kokosnötter, precis som förra gången. Det roliga med den här showen var att aporna inte alls ville göra vad de skulle.
Den första och största apan började med att göra mycket argsinta utfall mot stackars alldeles oförstående Alfred, den fräste och visade tänderna ordentligt och hoppade mot honom så nog var det tur den var kopplad!
 
Alfred blev lite skrämd, men inte så farligt (däremot har han sen vi kom hem börjat fräsa som den där apan när han blir arg, och säger att "vi skulle inte ha åkt till Monkey School, det var där jag lärde mig det här!")
 
De andra aporna roade oss med att inte bry sig det minsta om vad deras tränare sa.
Den ena envisades med att gå runt och tigga godis.
Den andra ville helt enkelt inte sluta cykla utan fräste och slog mot killen när han försökte få honom att sluta, och var snabbt tillbaka på sin cykel när han blev bortlyft!
De andra visade lite lojt sina trick och konster men satt eller stod mest och tittade helt ointresserat åt helt annat håll. Det var faktiskt mycket roligare än om de skulle ha gjort precis som det var tänkt :)
 
Efteråt körde vi ner till Old Town och satt ute på en blåsig pir och åt en
mycket sen lunch. Så väldigt, väldigt härligt!
 
Och för den som inte känner vår tok-fia riktigt kommer här ett litet smakprov på hur hon
gärna apar sig vid matbordet <3
 
 
Det fanns mycket att kika ner på i lågvattnet
 
och jag blev av med min fin-kaffe i ett obevakat ögonblick
 
Old Town är en mysig liten gata med gamla hus, några butiker och restauranger,
inte så mycket mer egentligen, men vi gillar att vara där
 
Jag kan inte säga hur obeskrivligt lättad jag var att få kliva ur den där moppetaxin vara levande hemma igen!
Att få komma in och duscha av sig aplorten var inte heller så tokigt, helt klart bästa duschen på resan!
Sen var det skönt att bara gå stranden bort,sitta direkt på sanden och
äta grillade skaldjur och dricka ljuvliga shakes :) 
 

Lata dagar

 
Ett par av alla lata dagar med bara pool och sol och frihet :D
 
Wilmer hittade en fin liten vän från Norge, Elias, och det hela började i poolen med
en liten dyktävling som John anordnade för dem och nån dansk tjej :)
 
Massageställets gulliga hund som vaktade revir på stranden
 
Lyckades lura ner barnen på stranden i kvällningen en stund,
inte så mycket bad men härlig lek
 
Heja poolen :)
 
Att promenera runt i värmen om kvällen är kanske det bästa med att vara
i Thailand, att aldrig, aldrig någonsin behöva frysa!!!
 
Ottos var en mysig fin-restaurang som vi gillade mycket
 
Tog oss ända upp till småbutikerna uppe vid vägen för att köpa en boll och
prova lite snygga hattar
 
Ny dag och mera pool
 
Den kvällen slutade med djupdykning i sanden av två galna vildungar
 
 
 
 
 
 

Long Beach

Andra dagen kunde vi inte hålla oss längre... Vi längtade verkligen efter att få
komma tillbaka till Long Beach, till Nautilus och säga hej till Micke och Satu,
och till att få träffa Mot och Mam på Marina igen!
 
Frukost på hotellet
 
Säga god morgon till kattungarna...
För Wilmer är det verkligen den största lyckan när små djur finns i närheten :)
 
Sen packade vi ryggsäcken för en dag och tog en taxi.
Åh vad barnen tyckte det var roligt, vi skrattade mycket åt hur
snabbt allting känns när man sitter bak på ett flak och skumpar och tyckte
kanske också att thailändare är aningen galna...
 
Att få promenera vägen ner genom lilla mini-djungeln mot Nautilus var
både roligt och pirrigt, man kan ju inte alls vara säker på att de man ska träffa kommer
att vara lika glada över att ses som man själv känner sig...
 
Men framme vid Nautilus möttes vi av en mycket tragisk syn -allt var förfallet, öde och igenbommat
och vid ingången satt stränga lappar från myndigheterna så vi förstod att något  måste
ha gått snett, för där fanns ingen och inget kvar alls. Så snopet. Och så väldigt, väldigt ledsamt.
Vi blev så sorgsna för Mickes och Satus skull och undrade så vad som hänt.
 
Vår fina bungalow där vi levt nästan två månader av vårt Thailands-liv,
helt förfallen och övergiven...
 
Att stå där och titta ut som så många gånger förr gjorde jätteont i hjärtat

det var så mycket känslan av drömmar som gått i kras för jag mindes allt det fina Micke och Satu gjorde för oss och åstadkom under sin första tid där, den härliga öppningsfesten vi fick dela med dem, och glädjen i Mickes ögon när han fick göra sin första fire-show för publik... Åååh så ledsen jag är för dem nu!

Roligare var det gå att knalla över till Marina, fast nervöst också måste jag säga.
Vi tyckte kanske att vi var deras vänner förra gången och har längtat efter att få träffa dem, men att de ens skulle komma ihåg oss kändes inte alls som någon självklarhet.
Det gjorde de! Det var underbart att se Mot skina upp när han fick syn på John och höra honom säga "John, John...!" som om han knappt trodde det var sant! Det var så härligt att få krama om dem och känna sig lika välkommen som förut, så gulligt när Mam genast kilade iväg efter sitt fotoalbum och kom strålande glad och visade bilder på oss och började jämföra barnen då och nu, och det var så rörande när hon berättade att varje år som gått sen sist har Mot skakat besviket på huvudet och sagt "This year, no John..."
 
Helt och hållet ljuvligt, underbart, fantastiskt att få vara tillbaka på detta ställe,
sitta och pimpla watermelon-shake
 
Hänga på stranden
 
Det är otroligt vad det här stället inbjuder till lek! Det letas snäckor, fångas eremitkräftor och krabbor, klättras, hackas kristaller, samlas kokosnötter och byggs läger oavbrutet hur länge som helst nästan...
Ibland är det bra att det inte finns pool!
 
Det blev också lite snorkling. John tog var sin tur med Wilmer och Alfred,
för Alfred var det premiär och han var så duktig!

Medan Wilmer var ute på snorkling dök den efterlängtade Pink Floyd upp

det var stor glädje för småttingarna, och stor besvikelse för Wilmer att han missade henne,
hon var ju ändå "hans" hund", men när han kom iland var hon på språng igen...
 
Min stora, fina kille
 
Sen satt vi där i skuggan och kände oss hemma som aldrig förr
 
jag åt något av det godaste man kan äta tror jag... green mangosalad :P

Efter lunchen drog vi vidare med moppetaxi in till Saladan för att införskaffa
ännu lite mer livsnödvändigheter
 
Alfred, sin vana trogen så här tre (!) år senare, kunde inte låta bli att gapa i fartvinden
 
Den här gången kom vi hem med bland annat badkläder till alla barnen.
Jag är egentligen helt emot att småflickor har bikiniöverdel, det är så onödigt, knasigt och till och med larvigt tycker jag, så vi har alltid smusslat undan den och låtit Elvira bada i bara underdelen.
Den här gången var hon med och valde när vi handlade så vi gick bet... Direkt när vi kom hem till poolen ville hon ha sin nya bikini och hon visste mycket väl vad det var som fattades när jag bara langade fram underdelen:
"Jag vill ha en sån man har på bröst!!!"
och sen dess badade den här tjejen knappt i något annat än två delar bikini.
 
Wilmer tröstade sig i sin Pink-Floydförlust med att gosa extra mycket kattunge hela kvällen
 
 
RSS 2.0