Eld och is




En kväll i fabruari varje år finns finaste skridskoåkningen alldeles här i närheten.
Så igår trotsade John och jag regn och rusk och åkte till Lida där facklorna lyste upp banan ute på sjön.
Med ett fem centimeters vattendjup på isen blev vi blöta från topp till tå och det var svårt att glida fram i sörjan med någon större finess, särskilt som jag hade den stora glädjen att få prova långfärdsskridskor för andra gången någonsin. Men jag konstaterar ändå att jag i själ och hjärta nog är en långfärdsmänniska och att eld och is är en alldeles strålande kombination som jag vill ha mer och mer och mer av!!! För jag har fortfarande kvar ett litet lyckorus som bubblar upp i mig med jämna mellanrum och jag längtar redan till nästa år när jag får åka dit igen. Då ska jag ha mina egna skridskor, ett par som inte klämmer sönder tårna lika mycket och som jag hunnit åka många turer och övat upp gracen med innan, och februarikvällen ska vara lite mer gnistrande kall och inte så plaskig och blöt som den igår, och jag ska åka varv på varv på varv bara för att det är så ljuvligt!

 

/Sara

Kalas

Idag var Alfreds stora dag, och kanske är just treårsdagen den första födelsedagen man förstår litagrann innebörden av och kommer att minnas något av?

Vi steg upp tidigt för att hinna väcka honom med sång och några presenter innan han själv skulle vakna och komma tassande. Lite svårväckt var han allt, och otack är föräldrars lön, för när han väl hörde oss vände han sig om, höll för öronen och fräste:  "Sluutaaa!!" 

Hur som helst, nyvaken och morgonrufsig, var han ganska nöjd ändå med att få öppna lite paket




Frukost med frukostbullar (croissanter) dagen till ära



Sen hjälptes vi åt att förebereda och fixa kalas allihop och det var väldigt mycket prat om när gästerna skulle komma egentligen. Båda brorsorna längtade nog lika mycket efter sina kusiner och kompisar



Och så plötsligt, just när det började närma sig kalastid på riktigt,
hade barnen förvandlat vardagsrummet till lekpark och klätterställning...


Så äntligen börajde gästerna droppa in


Det blev fika med sång och födelsedagsbarnet såg mist lika nöjd ut den här gången


Blåsdags


Och det fanns vänner och släktingar lite överallt, precis som det ska vara på kalas!






Alfred var så nöjd med sin dag, och i badet på kvällen när Wilmer gick igenom alla hans presenter och frågade om han tyckte om dem avslutade han med:
"Vilka snälla gäster!"
Det var en bra sammanfattnig tycker jag, så tack, tack alla snälla gäster, vi är så glada att ni kom!

/Sara

Tjuvstart

Igår tjuvstartade vi Alfreds treårsfirande med lite besök av morfar och mormor

Tårtan förbereddes mycket nogrant


Första trårspresenten=lycka


Wilmer var snäll och hjälpte till att bygga ihop lego-Blixten


Vi åt lunch tillsammans och till efterrätt blev det treårstårta med sång och allt.
En del blir generade och tycker det är lite jobbigt när man sjunger och hurrar för dem, men Alfred blev bara alldeles, alldeles lycklig och satt som ett ljus själv och frågade lite försynt:
"Får man blåsa ut ljusen nu?" när vi sjungit klart ♥




Så fint att få fika tillsammans med morfar och mormor,
och fast det bara blev en snabbvisit är vi så glada att de kom!


/Sara
RSS 2.0