Gålö

Vi valde dag med omsorg och följde väderprognoserna mycket noggrant innan vi gav oss iväg ut och campade.
Man ska inte göra det bökigare för sig än vad det verkligen är. Och det kan vara lite bökigt att campa med småbarn, det blev vi varse... Bökigt, stökigt och stundtals riktigt jobbigt, men ändå så roligt och så mysigt att vi tänker göra det igen, kanske till och med slå till och köpa eget tält nån gång framöver!

Efter en rätt så besvärlig start på det hela, då vi lite senare än planerat och hungriga som bara den kom fram till Gålö och Alfred kläckte den lysande idén att ställa sig mitt i bilen och kissa medan John och jag tog ett varv för att leta efter bästa tältplatsen, så fick vi ändå en härlig liten minicampingsemester...

Pappan fick börja med en 40-min sanering av bilen, han var inte så glad


Alfred var inte heller så glad. Gick omkring och tjöt att vi skulle ha lämnat honom hemma istället, lilla hjärtat ♥

Wilmer var som klistrad vid sin DS för att samla ihop tillräckligt med pengar för att ääääntligen kunna köpa Darth Vader på Lego Star Wars. När mamman så skulle hjälpa honom med själva köpet, men råkade köpa Darth Sidious istället var katastrofen ett faktum och vi hade inte bara en arg pappa och en storgråtande tvååring utan även en förtvivlad sexåring i sällskapet...

Vi som hade tid att äta vari alla fall så hungriga att alla pannkakorna tog slut...



Den stackars pappan fick gå och köpa sig mat, och dessutom vänta på den jättelänge, medan mamman slet sitt hår för att försöka få ihop det med inte mindre än fyra (på tre barn och 50 min!) nerbajsade uppsättningar byxor  + ett toabesök, blöjor och packning inlåsta i bilen och två vildungar som var överallt och åt olika håll precis hela tiden...

Sen är det inte en helt lätt sak att sätta upp ett tält med vildungar som är överallt och åt olika håll precis hela tiden heller... Men då var vi ändå två och vildungarna var trots allt lite hjälpsamma, på sitt eget vis (till exempel slänga sig på tältduken om och om igen eller bråka om vem som ska få banka ner pinnarna...)




När allt var klart med tältet behövde vi svalka oss med ett litet bad och samla oss med lite strandlek


Någonstans på väg tillbaka från stranden infann sig lugnet och vi kunde njuta av lite korvgrillning och en förhållandevis fridfull måltid i kvällssolen






Efter middagen ville Wilmer gå ut på klipporna för att se på solnedgången.
Det var så vackert, men inte helt njutbart, för det säger väl sig självt att man kan ha lugnare saker för sig en kväll än att jaga en ettåring och en tvååring över berghällarna




Alla var ändå jätteglada, ett toppenhumör spred sig genom hela familjen och vi kunde gå hem till vårt lilla krypin och mysa med chips och film och böcker.

Alfred och Elvira somnade snabbt och lätt båda två och sov gott hela natten faktiskt. Från sextiden och framåt hade Elvira svårt att sova på grund av ljuset, men vi slumrade lite fram till nio iallafall.
Inte så pjåkigt för att vara första natten i tält!



Frukost med alla grejer, inklusive en spännande kaffebryggarmojäng, på marken var en tålamodsprövare med vildungarna överallt och åt alla håll, men vi klarade det med


Efter frukost var det dags att packa ihop hela lägret igen och checka ut


Det gick ganska smidigt faktiskt, men klockan blev mycket innan vi var nere på stranden och kunde bada igen.
Lunchdags kan man säga, så det blev korv och glass från kiosken



Elvira åt hellre sand... som vanligt


En härlig eftermiddag med mycket lek och sol och bad i ljummet havsvatten fick vi




 


Alfred mindes klipporna och ville gå dit, jag och pojkarna traskede genom båbärsskogen...

och lekte en stund på varma, mjuka hällar




Så vadade vi genom vattnet tillbaka...


och hoppade in i bilen och åkte hem till Tumba!

Väl hemma sammanfattade jag det hela ungefär exakt så som jag hade föreställt mig att det skulle bli:

"Tänk att en enda liten övernattning kan kännas fullständigt tillräckligt...!"

John var av en annan uppfattning:

"Ja, eller fullständigt övermäktigt... !"

Tillräckligt eller övermäktigt, det är frågan, i vilket fall som helst kommer vi att göra om det, ett annat år. Och då kommer barnen att vara lite större och allt lite lättare!
Att tälta är härligt och för barnen var det ett äventyr, Alfred har pratat mycket om det sen vi kom hem!

/Sara

Tälta

Tälta är något mamman i den här familjen längtat länge efter och varit väldigt nyfiken att få prova på med barnen. Och den här sommaren när vi bara skulle vara hemma passade det ju liksom helt perfekt. Vi lånade ett litet tält av farfar och farmor och funderade över vart vi ville åka.
För säkerhets skull, och för att det var roligt och mysigt för Wilmer, så gjorde vi en liten provtältning i trädgården först. Vi bjöd pappa på te och lyssnade 100 gånger på Popular, innan vi läste en bok och kröp ner i våra sovsäckar och såg på Sommar med Ernst på datorn. Bäst vi låg där och kurade la han sin hand på min kind, log stort och tyckte att "Bättre än så här kan man inte ha det mamma...!"
Nej, så värst mycket bättre kan man ju då inte ha det ♥




Wilmer sov så gott, så gott sin första natt i tält


På morgonen tyckte Alfred och Elvira det var jättespännande med den prassliga kojan



En lyckad liten provtältning som gav mersmak...

/Sara

Riksmistoriska miséet

Naturhistoriska Riksmuséet är ett svårt ord.
Det blir gärna lite "riksmistoriska miséet" när Wilmer ska säga det. Dit har han hur som helst längtat, så en regning dag tog vi oss en tur dit.

Vi tittade naturligtvis på alla dinosaurierna



Medan Wilmer och John såg en häftig 3D-film om hiskliga havsvidunder roade sig Alfred och Elvira på den lite snällare utställningen om nordiska djur.
Roligast av allt var nog att springa över den lilla bron...


att stoppa figurer i rätt hål...


och att klättra på den jättestra paddan



Alfred har alltid haft en speciell känsla för ugglor, här fick han träffa många


Att gå på "vattnet" var oemotståndligt kul, samtidigt så läskigt att han knappt vågade


Hela familjen hann också med ett besök inne i människokroppen


En rolig dag för alla!

/Sara
RSS 2.0