På väg

På en resa som egentligen inte skulle ha blivit av är allt som en enda lyckobonus! 
Att vi skulle ut och resa, och i synnerhet till Thailand, rymdes inte inom vår närmsta fem-tioårsplan. Vi skulle vara hemma och vara duktiga och satsa på huhset istället. Ändå räckte det att John lekte lite högt med tanken en av mellandagarna förra julen för att det skulle vara bestämt. Fast det tog flera månader därifrån till att vi "bestämde oss" och bokade så fanns det inget riktigt alternativ efter att han nämnt det. Och den här resan har faktiskt räddat mig tre gånger redan. Först, och kanske till och med främst, då när allt var tungt och svårt i vintras och vi fick boka in oss på Bangkok. Då fick jag liv igen! Sen i somras, när semestern var slut och jobbet tog vid. Då hittade jag krafterna i det här låg framför. Och så nu, när november blev som allra mörkast och jag egentligen var helt slut, då fick den mig att orka lite till. Såklart önskar jag att allt ska gå bra och att vi ska ha en fin semester, men en resa som gett så mycket redan innan den ens begett sig kan väl få bli lite hur den vill och man kan vara nöjd ändå. Jag var i alla fall nöjd redan innan. Och jag var nöjd när vi kom iväg, efter att ha tampats med magsjuka hela veckan nästan ända in i det sista var det otroligt skönt när lördag morgon kom och ingen kräktes. När vi stängde dörren och gick ut till bilen i bara luvtröjor kom stora lyckoruset över mig, och när vi svängde av mot Arlanda bölade jag hejdlösa glädjetårar över att få vara på väg. Sen har jag bara njutit. Och varit nöjd. Helt och fullt. Och förundrats över att det kan gå så bra att resa hela familjen, över barnen som inte klagat nämnvärt fast satt det visst är jobbigt och kostar på att flyga över halva jordklotet och vara på resande fot i över ett dygn.
 
Fina ungarna fick känna på att vänta redan vid incheckningen
som tog en timme fast vi var där i god tid
 
Planet var en timme (och lite till) försenat, och det var ju bra,
vi passade på att äta frukost i lugn och ro, bästa utsikten hade vi också
 
Alla tre har varit så förväntansfulla och sett fram emot att få åka,
att få gå ombord var stort, så stort, kanske allra mest för Elvira
som hann fråga femti gånger på väg genom gaten om vi var inne i flygplanet
 
Förutom landningen i Moskva, som var en av de skakigaste någonsin och hjärtat höll på att hoppa ut ut kroppen på mig i blotta förskräckelsen, så var det en väldigt behaglig flygresa och jag har absolut ingenting att anmärka på  det beryktade Aeroflot. Bra service, bra mat och nya, fina plan, så tji fick jag, hittills, som ändå var lite tveksam och extra pirrig över valet av flygbolag!
 
Det var svårt för barnen att komma till ro,
men till slut gick det och de fick några timmars sömn i alla fall
 
 När vi klev av planet fick barnen varsin ros, och jag blev nog lika glatt överraskad som de,
jag tror att de kände sig lite stolta och extra välkomna till Thailand,
 väldigt fint av Aeroflot tycker jag :)
 
 
 
Anna
2013-12-17 @ 09:04:30
URL: http://svalander.blogg.se

Yes!! Åh som jag har längtat och väntat och tittat in här ca 1000 gånger sen ni åkte :) Härligt att det verkar gått bra!
Levi sittet bredvid och säger att han vill se MER av flygplanet :)

Kramar

Sommartjejen
2013-12-19 @ 09:14:46
URL: http://sommartjejen.blogg.se/

Vad duktiga de är, ni är en så duktig familj på att resa som njuter av alla ögonblick. Själv hade jag nog mest bara stressat ihjäl mig inombords. =)
Ser mysigt ut på flygplanet i alla fall. Och vilken tur ni slapp undan magsjukan i sista sekunden!!! KRAM!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0