Ikväll fick barnen somna i vår säng, det hör inte till vanligheterna, och vi låg där tillsammans allihop och myste ihop oss och gosade för en hel vecka, tills de somnade... Det här var sista kvällen tillsammans på ett tag och vi sa att varenda kväll vi sover borta från varandra skulle vi tänka på just det här och inte känna oss så ensamma alls...
Hela kvällen när jag gått omkring och packat och fixat har jag längtat efter att få krypa ner till dem och fortsätta gosa mjuka kinder och lena andedräkter och suga åt mig deras ljuvlighet tills jag somnar själv, men nu har Alfred varit vaken och gråtit efter coca-cola, apelsinjuice och vatten ur en speciell flaska i en timme (det hör inte heller till vanligheterna tack och lov!) och jag vet inte om det blir så nattgosigt i den där sängen...
Det ska bli så otroligt skönt att få komma ifrån allt ett tag, ändå blöder jag sönder lite redan av saknad efter mina små, för en vecka är lång och hur mycket jag än skulle få gosa ikväll så kunde det aldrig räcka hela vägen till
New York och hem igen. Jag kommer att sakna dem ♥♥♥

/Sara