Igår när vi sa hejdå till barnen gick jag med en liten tår i ögonvrån och gråten i halsen. Jag vet att de kommer ha det så bra så, men ändå, jag har aldrig varit ifrån dem mer än ett par dagar och sånt är mitt blödiga mammahjärta. Jag saknar!

Nu är vi på väg, har tagit oss till Arlanda och är två av alla dessa ofantligt lyckliga som får ge sig ut på resa. När jag går omkring här, ser folk med resväskor överallt och får vara en av dem fylls ögonen med tårar av helt annat slag och gråten som trycker på i halsen är ren och skär lycka!
Jag älskar varenda sekund av resandet, från drömmarna som tar form och blir till bokning, googlandet och planerandet, packandet, fixet, trixet och när man får stänga dörren och ta första steget iväg, sätta sig på en buss, ett tåg, i en vänthall, tränga ner sig i en flygstol, flygplansmat, svullna fötter, sömmbrist och jetlag... Precis allt har sin oerhörda charm och nu är det vi som är där!
Jag kunde inte vara gladare!

Nu är det mobilbloggning som gäller och jag vet inte hur jag ska få bilder och text på den plats jag tänkt mig, men det får bli lite som det blir :)