Nu kanske ni tycker att jag inte skriver om nåt annat än dagis, dagis och dagis, och jag vet, det blir mycket dagis...
Men det är bara så att det är en väldigt stor del av mitt liv, ibland känns det faktiskt som om jag inte gör annat än jobbar för det har en tendens att flyta ut och blanda ihop sig med ens lediga tid när man jobbar hemma. Ibland vet jag knappt ens om jag gör en sak för att det är mitt jobb eller för att jag skulle gjort det ändå, dammsuger eller lagar mat eller plockar ur diskmaskinen till exempel. Andra saker hänger över mig som sånt jag verkligen borde eller måste ta tag i så fort det blir en enda liten stund över (den högen tar aldrig slut vill jag lova, den bara växer och växer tyvärr... ) och det är så svårt att smita undan när allting finns omkring en hela tiden man aldrig går ifrån jobbet.
Så finns det en del som är så roligt att det slukar upp mig alldeles och jag kan hålla på hur länge som helst utan att jag märker att jag jobbar för fullt. Min vardag är helt enkelt så full av dagis att det inte blir nån tid över för annat, jag har liksom förvandlats till ett dagis-jag och det är hela anledningen till att det jag mest har att skriva om är dagis, dagis, dagis...

Så, tradigt eller ej, här kommer lite dagisvardag:

Innan våren kom hann vi exprimentera en hel del.  Vi tog ut vatten i kylan och och snö in i värmen för att se vad som hände (den största överraskningen tycker jag nog var att snön som smält i skålen på bordet plötsligt försvann spårlöst efter mellis en dag, Alfred är skäligen misstänkt för att ha hällt i sig alltihop!)
Vi provade också på bada med isbitar i det varma badvattnet och gjorde en fin ismobil som fick hänga utanför fönstret i tövädret. Det var spännande att se hur snabbt de smälte och ramlade ner, efter bara nåra timmar fanns ingenting mer än snörena kvar 



Kvistarna som vi plockade in för ett tag sen fick så fina blad, till och med små blomknoppar tittade fram


Vi passade på att leka med snön in i det sista


Och har klarat oss igenom en snösmältning som var minst sagt våt... Hela vår garageuppfart blir till en gigantisk vattenpöl och sandlådan förvandlas till swimingpool  innan tjälen gått ur så vattnet kan rinna bort.
Barnen gillar förvisso att både simma, hoppa och dricka (jo, det är Elviras tunga som sträcker sig ner mot vattnet i sandlådan...), men jag måste säga att jag längtar till en årstid som är lite torrare eller åtminstone varmare så man kan vara ute en bra stund fast man blivit dyblöt redan första gången man lagt sig i pölen...





Sen får det ju vara hur blött det vill, det är bra härligt ändå när våren börjar titta fram här och där


Och när man kan äta årets första utemellis och tänka på att det ligger en väldig massa såna härliga framför nu...


Nu letar vi vårteckan för fullt, när vi hittat ett ute sätter vi upp ett här inne så vi kan glädjas över vårens framfart var vi än håller hus!


Vi håller på och lär oss om kroppen, har just klarat av näsan och provat att lukta på en massa saker.

Att para ihop en doftpåse med rätt doft var lite för klurigt 
 

men att göra egna påsar att hänga om halsen och gå och sniffa på och jämföra var kul


Och att klippa i tidningar -saker som luktar illa och saker som luktar gott, det blev ett fint kollage fast Alfred envisades med att toaletter visst luktar gott när der är städade



Så blev det fredagsmys med doftljus på lunchbordet också


Till vårt fredagsmys hör avslappning med levande ljus, lugn musik och massage för Alfred, Smilla och mig när de andra sover. Vi började med det i januari och efter bara några gånger har de snappat upp varenda liten rörelse. Jag brukar massera dem först, om de vill, sen får de prova på varandra och på mig. De är bara såååå söta nar det frågara vrandra tyst och mjukt "vill du ha massage?" "får jag massera dig?" "känns det skönt?" och klappar varandras ryggar fjäderlätt och snabbt, snabbt


Ibland har jag sån tur att jag hinner fixa lite jobbgrejer på arbetstid, och jag blir lika glad varje gång det händer.
Till exempel kan det vara att måla en låda.
(den här ska bli en om förr i tiden, med dinosaurier, urtidsdjur och annat historiskt spännande i)


eller fixa alla de där vårtecknen som vi ska hitta
(internet, färgskrivaren och lamineringsmaskinen är mina allra bästa arbetskamrater!)


eller bokstäver som ska målas 
(tur man har så många barn som man kan utnyttja till sånt...!)


De blev så pastelliga att man tänker på såna där godishalsband man åt när man var liten varje gång man ser dem.
Inte alls som jag tänkt mig, men de ligger fint i sin korg ändå och vi kommer att få mycket glädje och stor användning av dem eftersom mina treåringar tycker allt som har med bokstäver att göra är jättespännande


Dagis-jag har varit väldigt trött och less på alla begränsningar vintern för med sig, vi har haft svårt att ta oss iväg någonstans alls för man hinner liksom inte så långt när kläder och väder tar så mycket tid i anspråk.
Barnen har inte klagat på att bara leka runt i trädgården, men jag har saknat sällskap och lite variation på tillvaron och längtar så galet efter att kunna komma iväg på utflykter, till Öppna förskolan eller bara till min nya, fina kollega Gunilla och hennes dagbarn.
Våren är så alldeles hemskt välkommen för jag vet att då blir allting med ens väldigt mycket enklare. Det känns som om man anar ljuset i tunneln och energin återvänder bums när jag tänker på soliga, varma dagar att bara sticka iväg nånstans!!!

/Sara