Hela onsdagen var egentligen bara som ett enda långt hejdå, för allt man gjorde, allt man såg, så tänkte man att det var ju för sista gången.

Det var hejdå fina rummet



 

Hejdå fina utsikten, lika strålande dag som natt





Hejdå sköna känslan att få åka ända upp till topflor och känna sig som hemma


Hejdå goda frukosten i fina (men kalla!) lobbyn


Hejdå underbart tutande, brusande korsningen 39th street 8th avenue


Hejdå lunchmackor med en myllrande gata utanför förnstret



Hejdå shopping -John hittade till serieparadis i sista stund :)


Hejdå tunnelbanan som tagit oss runt överallt


Hejdå vår station


Efter att vi lämnat vårt rum och strosat runt lite på stan var det dags för oss att åka ut till flygplatsen, samma väg som vi kom, med tunnelbana och tåg.
Att lämna New York kändes lite sorgligt, men inte alls som att åka från Bangkok när jag trodde en bit av hjärtat slet ur min kropp och blev kvar där... New York var härligt, vackert, roligt, häftigt och knäppte mig och mina fördomar på näsan ordentligt. Medan jag hade fått för mig att det skulle vara flådigt, välputsat, och lite stelt överraskade den här staden med att vara ruffig och avslappnad på ett skönt och charmigt sätt, och där jag väntade mig att möta de rika, vita hippa människorna kryllade det av bara alla möjliga. Jag är förvånad över hur få vita som jobbar där man som besökare rör sig, 98% av alla som jobbar i butik eller på restaurang är av annan hudfärg. Och jag vet inte om det är nåt fel i sig, men det blir kanske lite tokigt om alla vita jobbar i de fina höga husen och liksom bara blir betjänade av andra? Amerikanerna själva överraskade mig också med att över lag vara lite mindre högljudda, övertrevliga och kaxiga än min trångsynta bild av dem sa mig. Vi blev så väl bemötta vart vi än kom och även om vi hade svårt att vänja oss vid "Hellooo, how are you guy's today?" varje gång man skulle betala något så kändes det ändå nästan lite omtänksamtt till slut och folk var trevliga och hjälpsamma i största allmänhet.
New York var en stad jag verkligen ville se och uppleva och är så väldigt glad att jag fick göra det. Nu kan jag bocka av det på listan och lämna det bakom mig. Jag kan absolut tänka mig att åka dit igen, men det är inget jag kommer att längta ihjäl mig efter och det finns många, många fler platser jag vill komma till innan. Det är inte Bangkok helt enkelt. Bangkok har stulit en del av mitt hjärta och jag kan verkligen, verkligen inte tänka mig att aldrig få komma dit igen. Förlåt alla NY-älskare, men så är det med mig...

/Sara