Idag var Alfreds stora dag, och kanske är just treårsdagen den första födelsedagen man förstår litagrann innebörden av och kommer att minnas något av?

Vi steg upp tidigt för att hinna väcka honom med sång och några presenter innan han själv skulle vakna och komma tassande. Lite svårväckt var han allt, och otack är föräldrars lön, för när han väl hörde oss vände han sig om, höll för öronen och fräste:  "Sluutaaa!!" 

Hur som helst, nyvaken och morgonrufsig, var han ganska nöjd ändå med att få öppna lite paket




Frukost med frukostbullar (croissanter) dagen till ära



Sen hjälptes vi åt att förebereda och fixa kalas allihop och det var väldigt mycket prat om när gästerna skulle komma egentligen. Båda brorsorna längtade nog lika mycket efter sina kusiner och kompisar



Och så plötsligt, just när det började närma sig kalastid på riktigt,
hade barnen förvandlat vardagsrummet till lekpark och klätterställning...


Så äntligen börajde gästerna droppa in


Det blev fika med sång och födelsedagsbarnet såg mist lika nöjd ut den här gången


Blåsdags


Och det fanns vänner och släktingar lite överallt, precis som det ska vara på kalas!






Alfred var så nöjd med sin dag, och i badet på kvällen när Wilmer gick igenom alla hans presenter och frågade om han tyckte om dem avslutade han med:
"Vilka snälla gäster!"
Det var en bra sammanfattnig tycker jag, så tack, tack alla snälla gäster, vi är så glada att ni kom!

/Sara