Nattfasan

Elvira går numera under namnet Nattfasan här hemma.
Var och varannan natt vaknar hon vid tolv-ett, lagom som man själv börjar komma till ro och slumra till.
"Dädig!" grinar hon när man släpar sig upp för att peta i nappen och när man talar om för henne att hon inte alls sovit färdigt, att hon ska lägga sig ner för att det är natt och vi ska alla sova, då brakar det verkligen lös...
Lägger sig ner är inte precis det hon gör i första taget. Snarare kastar sig ur sin spjälsäng (har övat upp tekniken till fulländning vid det här laget), muttrar och bjäbbar något ingen kan förstå och går raka vägen mot dörren och vår säng. Där någonstans i mörkret plockar man upp henne för hon ska ju sova i sin egen säng allra helst, och det blir pang på rödbetan direkt. Alltså, jag har aldrig sett någon så ilsken. Hon sparkar och slår, river, biter, nyper och klöser, spottar och fräser, sliter en i håret, kastar saker och flyttar runt möbler i ett fullständigt raseri, illtjuter och vrålar hysteriskt så man vet inte riktigt vad man ska ta sig till! Man är ju inte direkt själv i sitt skarpaste läge sådär på natten, först blir man oftast arg tillbaka men sen är det svårt att inte bli lite full i skratt, som hon bär sig åt. Man kan inte göra så mycket annat än att stänga dörren och gå ut och låta henne rasa färdigt, för kramar är hon inte intresserad av i det läget och att ta upp henne är liksom inte att tänka på om man vill komma därifrån oskadd. Att låta henne komma till vår säng efter ett sånt uppträdande skulle för övrigt aldrig komma på fråga heller. Hon får helt enkelt skrika sig så pass lugn att man kan komma lite nära och trösta och lägga få ner henne i sängen till slut. Det kan ta ett tag. Ibland en timme eller två. Att brorsorna inte vaknar är ett ofattbart litet mirakel och efter en sån dust med Nattfasan är man ganska uppe i varv och det tar ännu ett bra tag innan man själv slumrar in igen. Och vad kan man säga om saken? Att nattsömn är en Gudagåva som tyvärr inte verkar räcka åt alla. Och just nu är det vi som får klara oss utan.

Och det är svårt att tänka sig att den här fridfulla lilla varelsen kan komma att förvandlas till ett sånt monster inom ett par timmar...


/Sara
Sommartjejen
2012-04-04 @ 07:51:50

oj vad jobbigt, det är så hemskt att hålla på med barnen vid den tiden på dygnet. Jag är helt väck då och kan knappt tänka klart. Hoppas verkligen det ger sig igen fort så ni får sova gott igen! Vakna nätter är inte roligt!!

KRAAAAAAAAAAM

Anna
2012-04-05 @ 12:00:21
URL: http://svalander.blogg.se/

Åh! Nej när de väl sover o ser så fridfulla ut är det svårt att tänka sig att de nånsin har varit eller skulle kunna bli så arga och skrikandes igen... Hoppas det vänder snart!!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0