December har varit väntans tider, sanna mina ord!
Sen vi tände det första ljuset i staken har det inte varit en lugn stund för våra öron.
Det har pratats och det har tjatats om julenochtomtenochpaketenochgranenochgrötenochpepparkakornaochkalendrarnaochjagvetinteallt...
Det är underbart med barnens förväntan och den smittar av sig även på mammor och pappor, men det kan bli lite mycket ibland och man kan känna att ens ungar är både otacksamma och ohyfsade och jobbiga.
Som till exempel när man ordnat en paketkalender och första paketet innehåller varsin chokladkalender till brorsorna. Den ena blir rosenrasande för att han inte får äta upp alla chokladbitarna på en gång, den andra jättetjurig för att han måste turas om med sina syskon att öppna resten av paketen, att inte alla är till honom...
Det har varit mycket glädje över de där paketen, men det har också väntats och gnällts vareviga dag.

Det här med kalendrar och en sak i taget var inte riktigt Alfreds melodi direkt.
I ett par dagar lyckades vi hålla honom ifrån att sluka sin egen i ett nafs, men det djöjde inte särskilt länge för än hans fina Blixtenkalender var ett minne blott.

Nån dag senare lyckades han komma över
Wilmers fina Star Warskalender och hann mumsa i sig en hel del innan vi hittade honom

Någon ny Star Wars gick inte att få tag på och fast Wilmer tyckte Hello Kitty var ett riktigt nedköp
så blev han inte mindre ledsen för det när också den blev länsad


Inte ens en kalender utan choklad går säker när Alfred är i farten, tv-kalendern strök också med

I slutändan tyckte Wilmer att det kanske inte var så tokigt ändå, för han kom på att för varje ny kalender blev det många extra bitar att äta ikapp och när John kom hem med Tintin var han helnöjd


Förutom detta har Alfred ramlat ner två gånger från en stol uppe på ett bord och fått stora skrapmärken på ryggen när han försökt komma över paketen från kalendern som hängde i taket i deras rum, och även lyckats norpa två som han blivit tagen på bar gärning med. Den lilla ungen är nog inte riktigt kalendermogen än ♥

På självaste Lucia blev den här lilla tomten magsjuk och vi missade vårt firande på Öppna förskolan


Som tur var firade Wilmers skola utomhus så vi vågade oss dit och fick både pepparkakor och varm saft medan vi väntade


Och fast det var så många små Nissar blev jag nästan lite tårögd när jag såg min alleles lilla egna, tänk att man blir så stolt och rörd


Fina Nissen var också stolt efteråt ♥


När vi kom hem blev vi överraskade med presenter som tomten gjort i skolan, massor av småpaket, jag fick t.ex. många stenar, en pinne och några teckningar


Elvira och Wilmer blev också magsjuka så terminen avslutades med att jag fick nästan två veckor "ledigt".
Mina dagbarn var inte så sugna på att komma hit och bli sjuka till jul nämligen, så jag fick prova på att vara hemma med sjuka barn för första gången någonsin

Lilla Viran var inte riktigt sig lik ♥


John och jag kände oss inte heller helt krya, och en morgon när vi var riktigt sega gick killarna upp själva, byggde koja, satte igång film och plockade fram mackor innan vi ens hann vakna


Vi väntade ut magsjukan med att bygga pepparkakshus




En vecka före jul tog vi in granen, fusk säger en del -supersmart säger jag.
Jag tycker det är mysigast innan jul, redan i mellandagarna är ju det hela över och jag skulle inte ha något emot att slänga ut gran och allt. Så för att ta vara på myset medan det är mysigt får vår gran komma in en vecka innan. Pappa och hans pojkar jobbade hårt med att såga till den


Vi har en liten tradition att åka och shoppa julgransprydnader varje år,
alla får varsin, absolut vilken man vill... Kan ni gissa vem som valt vilken i år?


Barnen fick såklart pynta





Och sen var det mysigt att krypa in i kojan som blev bakom


En vecka innan jul var vi klara med julklapparna också. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för oss var det stor sensation, det har nämligen aldrig inträffat tidigare att vi varit färdiga före jul. Alltid, alltid har vi behövt sticka iväg och ordna det sista på själva julafton, möjligen sent, sent kvällen före, och det var otroligt skönt att slippa det i år!

Dagarna före jul hade vi snö och Wilmer och jag tog oss ur sjukstugan och lekte länge och väl ute i friska luften


För Wilmer blev det nästintill outhärdligt att vänta på julafton mot slutet.
"Imorgon är det da'n före julafton... vad ska jag ta mig till!?" undrade han och lät lika förtvivlad som förväntansfull när han skulle somna den 22:a.
Och när da'n före julafton väl kom så grät han i flera omgångar över att det inte var självaste julafton...

För att fördriva tiden lite badades det länge och väl på morgonen da'n före da'n


Jag fick god hjälp i köket


Och på kvällen blev det fredagsmys med skinkmacka, julmust och Trolltyg i tomteskogen


Mysigare och närmare jul än så kommer man väl inte!

/Sara