Julhelg

Det här var min tredje jul bortom Sveriges gränser och traditioner. Förut har det känts helt otänkbart att inte fira jul hemma med gran och julmat och Kalle Anka och hela köret, men har man bara gjort det en gång så är det inte så tokigt ändå. Visst kan det kännas lite tomt och ensamt utan att ha storfamilj och släktingar omkring sig just på julafton, men vi försöker se till att fira en "vanlig" jul med dem och det som hör till innan vi far iväg.
Den här gången hade vi gran inne redan till 1:a advent och åt julbord i små omgångar, träffade släktingar i omgångar och fick till och med besök av tomten på Lucia. Så vi kände oss riktigt färdigfirade när vi åkte och på själva julafton kändes det väldigt avlägset och overkligt. Vi var liksom i en annan värld, en annan tid. Och det gjorde oss ingenting.
 
Efter julaftonsfrukost hade det landat lite små-presenter till barnen i vårt rum (!)
Det var verkligen inga stora grejer, men barnen blev så glada över varsin liten ring, 
ficklampa, t-shirt, lego och ett par fire-showbollar som de fick gemensamt
 
Alfred ägnade hela förmiddagen åt att hjälpa till med ballongblåsning i restaurangen
 
Vi andra roade oss med att sitta och titta på hur sex personer jobbade i minst
sex timmar (ok, vi satt inte där i sex timmar, men de var där!) 
med att få upp en dekorationsskylt vid poolen...
 
och hur två andra meckade upp ett reningsverk för vattnet som sunkat ihop ordentligt.
Som svensk slutar man aldrig fascineras av säkerhetstänk i andra delar av världen.
Det skulle vara absolut totalförbjudet med en liknande anordning här hemma,
el och vatten är ju lite no-no så att säga, men här räckte det med några plastpåsar
här och där för att det skulle vara tillräckligt tryggt och bra ;P
 
Alfred inspirerades mycket av sina servitör-vänner och passade på att blanda ihop såna
här oemotståndliga kaffedrinkar, bestående av kallt vatten, kaffepulver och creamer så
fort man vände ryggen till. Sen kom han så fint och serverade där man satt och man hade
inte så mycket annat val än att smaka på sörjan... Det var gulligt i början, men efter sisådär
sju kaffedrinkar per dag, ett tag, blev man ganska trött både på att smaka och diska och att
det inte fanns nåt kaffe kvar när man verkligen ville ha det
 
Vi åt en helt vanlig lunch på hotellet
 
Tog en taxi de två hundra metrarna upp till 7-Eleven för att kunna handla lite fika
utan att behöva anstränga oss i hettan... Pinsamt, jag vet, men ibland orkar man
inte promenera mitt på dagen, så är det bara.
 
Jag köpte fina burkar. Innehållet helt oviktigt i detta sammanhang,
men det ena var bättre än det andra får man väl ändå erkänna...
 
Den här killen är fire-show, och blir han inte cirkusartist eller nåt liknande så blir
jag mycket förvånad!
 
På kvällen var det stor fest på hotellet, som man var tvungen att boka redan när man bokade rummet.
Så även om det inte riktigt kändes som vår grej tänkte vi att vi kunde prova, vi hade ju redan betalt för det.
Och det var fint. Mycket god mat i bufféform och mycket underhållning, lekar och tävlingar.
När vi kom var vårt förbokade bord för fem personer ockuperat av två biffiga killar från, låt oss säga någon Öst-stat, som inte alls var villiga att flytta sig till sitt eget bord för två... För ett ögonblick trodde jag nästan att det skulle bli riktigt bråk när de började kaxa till och med mot managern som skulle hjälpa oss, men till slut gav de med sig och gick surmulna iväg till sin vrå. Och vi fick plats att sitta allihop, precis som vi hade tänkt oss.
 
Kvällens höjdpunkt var helt klart när resortens egna små muslimska flickor, uppklädda
och uppsminkade, dansade Barbie-girl! Så alldeles otippat och jag är glad att mina fördomar
om pryda muslimer fick sig en törn :)
 
Sen var det Thai-dans, på Thai-dans, på Thai-dans.
Otroligt vackra dräkter ochfin dans med, men kanske lite för mycket av det goda...
 
Det tyckte inte Elvira. Hon var mäkta imponerad även sjunde gången och
ville inte att det skulle ta slut <3
 
Wilmer och Elias var mer roade av att spela Minecraft
 
Mot slutet av kvällen bjöds det på lyktor och det blev ganska kaotiskt när hundrafemtio
personer skulle tända och släppa iväg samtidigt
 
Vår lykta störtdök bara nån meter ut i vattnet, det blir bad, bad luck för oss ;)
 
Sammanfattningsvis kan vi säga att stora tillställningar som den här visst kan vara lite småtrevliga emellanåt, men att vi, som vi kände på oss redan innan, passar bättre i andra sammanhang. Inte vår grej.
 
Juldagen blev ännu en lat historia vid den nyrenade poolen, där vi fick börja dagen med att fiska upp
några krabbor som irrat bort sig
 
Så vansinnigt skönt med rent vatten att plaska runt i
 
Lunch på hotellet och Alfred börjar bli en hejare på sten-sax-påse
 
Eftermiddagen ägnade vi åt massage. Hur ljuvligt är det inte att ligga där i skuggan, kika ut över havet, lyssna till vågskvalpet och bara bli mer och mer avslappnad för varje minut som någon fantastisk människa jobbar med att mjuka upp hela ens kropp!? Så underbart att jag ägnade närmare tio timmar åt det under våra tre veckor här.
Så underbart att till och med Wilmer som är lite försiktig med närkontakt gillade det. Så underbart att Knoll och Tott låg stilla i otroliga sextio minuter och njöt av det till på köpet. Det här stället låg vägg i vägg med vår resort och vi var stammisar :)
 
Annandagen gav vi oss iväg för att rida elefant. Ännu en sak som småttingarna var för små för att göra förra gången, men den här gången var alla med
 
Vi blev nog lite förvånade när de trängde ihop oss hela familjen på en enda elefant,
 men det gick det med
 
Wilmer, stora, fina Wilmer, en väldig skillnad från förra gången vi var ute och reste var att han nu blivit tillräckligt gammal för att tycka saker var läskigt. Han kunde helt enkelt tänka ett steg längre och oroade sig en hel del över både det ena och det andra. Susa fram i bilar utan bälten, ormar och maneter, myggor med febersmitta, småsyskon som kom på efterkälken när vi promenerade runt eller var nära poolen utan flytisar, att gå i mörkret utan reflexer, eller som här -rida elefant. Han tyckte det gungade för mycket och lutade och svängde i grövsta laget i backar och slänter, tog elefanten ett steg åt sidan undrade han vad den höll på med, för att inte tala om när den tutade/tjöt (vad gör nu elefanter?) och svängde med snabeln eller tog ett litet språng ifatt de andra. Hmmm... låter lite väl som hans mamma... som mycket tappert försökt dölja alla sina rädslor för att inte smitta av sig... Hur som helst, det blev inget bad med vidundren den här gången, ingen simtur bland snablar och elefantmockor, och det var nog lika bra det. I alla fall jag känner mig helt klar med den biten. 
 
Efteråt hade vi lovat barnen att de skulle få klappa och mata elefanterna, som vi sett andra som kom tillbaka från sin tur göra, men det visade sig att det inte fanns någon tid till det för oss. Det var kort om elefanter just den här dagen eftersom två var skadade och de som fanns fick jobba dubbelt upp. Det var bara pang på nästa runda för de stackars djuren och våra stackars barn fick varken klappa eller mata. Ibland undrar man verkligen vad man är för slags turist, som gör allt detta och bidrar till en massa konstigheter i världen...
 
Vi själva fick lite frukt i alla fall, gott, fast det tyckte inte Knoll och Tott
 
Ett litet svalkande dopp i poolen
 
Så åkte vi iväg för sen middag och lång kväll på Marina :)
Åh vad jag älskar det stället! Att komma in bakvägen i mörkret är som att kliva in i en annan värld.
Så lugnt och stilla, syrsorna eller fåglarna spelar och sjunger och det är nåt med stämningen... Vet inte riktigt vad, men kanske ett speciellt slags folk som hittar hit, man träffar alltid några trevliga typer och vill aldrig gå därifrån. Och så Mot och Mam förstås, även om man inte alltid ser så mycket av dem för de brukar ha rätt fullt upp. När vi låg där på terrassen önskade jag att vi hade bott där istället för på Nice Beach, och det var något slags ljus som gick upp för mig. Att känna sig som hemma, att ha ett hem, i Thailand. Så var det verkligen. Så otroligt härligt, men också väldigt, väldigt bindande. För det var som om jag bara måste få komma tillbaka hit igen, bo här, vara här, mycket. Som med Bangkok, jag kan inte ens föreställa mig att inte få komma dit igen. Och nu hit. Skit också! Jag som vill se så mycket av världen, och nu måste jag ägna ännu fler resor åt att åka hit... Lite jobbigt, men underbart på samma gång. Att ha ett hem... Kändes skönt att veta i alla fall :)
 
Till Wilmers stora, stora lycka dök Pink Floyd upp och han kunde inte riktigt sluta gosa
och kela med henne
 
Fina Mam dök också upp framåt nattkröken och vi hann prata ganska mycket :)
 
Alfred och Elvira hängde i baren med sin far och nyvunna vännen Colin
som bjöd på banana fritter
 
Det blev en mycket, mycket sen och fin avslutning på en ovanlig julhelg!
 
/Sara
 
 
 
 
 
Anna
2014-02-12 @ 15:12:58
URL: http://svalander.blogg.se

Å Å Å....!!! Tycker oxå det låter trevligt att ha ett hem nån annan stans i världen. Samtidigt som man vill se mer och andra platser... Hmm...klurigt det där :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0