Ibland blir det så tydligt att vi är fem i familjen nu...


Elvira fick sitt pass idag. Gulligt med någonting som är så vuxet
och ändå för någon som är så liten...


Äntligen kan vi söka visum, känns nästan som lite i sista minuten även om det inte ska ta mer än ett par veckor att få. Man vet ju aldrig... Återstår att ta passfoton och bege sig in till ambassaden. Måste ske den här veckan.

Bit för bit faller på plats i resepusslet och det är så skönt!
Vi har fått bekräftelsen på våra platser på långflygningarna, och just som vi hade hoppats fick vi sovkorg till Elvira. Det innebär också lite mer benutrymme som i sin tur betyder att ett barn troligen kan sova på golvet och i slutänden att kanske till och med John och jag kan få oss en blund i ögonen. Ooooh, det bådar gott!

Det verkar ju till och med som om vi får huset uthyrt! Det osannolika scenariot att någon vi känner och kan lita på behöver någonstans att bo just under denna period verkar ha inträffat. För oss blir ju varenda vecka med uthyrning bara en bonus, för detta hade vi verkligen inte räknat med! 

Kunde det nu bara dyka upp ett hutlöst billigt och fräscht Bangkokhotell med pool på taket och gångavstånd till skytrain, metro och flodbåtarna där vi alla kan bo i samma rum så vore ju det mesta klappat och klart!

För det mesta känner jag mig rent sanslöst lycklig över att det närmar sig, ibland smått skräckslagen...
Idag längtar jag jättemycket!

Sara