Det här var dagen då jag inte började jobba... Inte på jobb i alla fall. En underbar känsla, overklig och självklar på samma gång. Den första av alla mina dagar med barnen blev en helt fantastisk en, i all sin enkelhet. Jag gläder mig över små saker som att vi vaknade och kom upp i hyfsad tid, ägnade morgonen åt mys i sängen, lek och frukost i lugn och ro istället för de sura miner som brukar uppstå när barnen kryper upp i tv-soffan, vaknar till där och aldrig vill lämna den... Att vi kunde ägna dagen åt att bygga och sortera lego i olika omgångar... Att alla åt lunch med glada miner trots att det varken var pannkaka, korv eller köttbullar... Att jag hann dammsuga förskräckligt äckliga golv i åtminstone halva huset... Att Wilmer fick komma iväg till Eskil och leka samtidigt som Alfred och Elvira kom igång och lekte väldigt fint tillsammans... Vardag som gör mig lycklig.

 

Vi hjälptes åt att göra en almanacka för våra dagar ett tag framöver, småttingarna tyckte det var roligt att räkna, hitta och sätta upp datumen i rätt ordning och jag kände mig glad att vi redan hade flera roliga saker att fylla i och se fram emot. Och fast att jag egentligen inte är någon stor vän av planering utan mer gillar när det får bli som det blir, tycker jag det är skönt att ha någon slags översikt. Dessutom tycker jag det är ett toppensätt för barnen att få en känsla för hur tiden går, hur den mäts och delas upp, och ett enkelt sätt att göra dem delaktiga i hur vi ska använda vår tid. Här ska de få vara med och peta in sina önskemål om vad de vill göra!

 

Dagens bästa: känslan av att äntligen vara här, i det jag drömt om, att få göra det jag mest av allt vill

 

Dagens sämsta: att semestern tog slut och John började jobba, tomt när han inte är hemma längre

 

: ) Sara