En disig morgon kan vara så ljuvlig!

När man sitter här hemma i februaridiset och huttrar till och med inomhus, ser det bara kallt och ruggit ut, men jag kan minnas värmen! Jag kan känna vindarna och luften som bara helt perfekt omsluter allt och alla, jag kan dra in den fuktiga luften i mina lungor och njuta av att inte behöva frysa ens när molnen tornar upp sig.

Vad jag älskar det! Jag brukar kanske framstå som en som älskar solen i första hand, för jag håller mig gärna i dess sken när den visar sig här hemma. Men i själva verket handlar det mest om värmen. Egentligen tycker jag det är som allra bäst när man kan sitta i skuggan, blåsten, molnigheten eller självaste nattmörkret utan att frysa det allra minsta. Det är då det är som allra bäst. Det är så det alltid borde vara. Tyvärr händer det nästan aldrig hemma i Sverige, och då suger man åt sig alldeles extra av disiga, ljumma mornar i Thailand :)