Premiärer

Idag när Wilmer var på kalas passade vi andra på att åka till sjön och isen i det strålande vintervädret.
Alfred och Elvira fick göra skridskopremiär och äntligen prova skridskorna de fick och har varit så stolta över ända sen i höstas. Båda stod på benen riktigt bra, druttade omkull gång på gång men skrattade mest och försökte igen.
Ända tills fingrar och tår blev för kalla och gråten tog över alldeles, då var det bara att packa ihop och åka hem!
 
Två små Bambis ♥♥
 
För min egen del så hann jag i alla fall göra nypremiär på längdskidor efter sisådär 15 år.
Jag tyckte sjön bjöd på ett lagom flackt spår att starta i
 
Helt ljuvligt var det!!!
Jag undrar verkligen vad jag har gjort i alla dessa år och varför jag inte gjort detta?!
Fast det var sjukt jobbigt och stavarna gled undan på isen, jag blev flåsig och fick blodsmak i munnen efter bara en liten, liten bit och mina muskler inte riktigt var i form för detta om man säger så, så känner jag i hela kroppen att jag är en skidåkare som är gjord för det här och behöver det. Tack finaste Berit och Lars för helt rätt julklapp!
När jag kom tillbaka efter min nästan pinsamt lilla provrunda med rimfrost i håret och rosiga kinder kände jag mig som jordens lyckligaste och ville bara åka mer och mer!
Men med två skrikande barn på bryggan fick jag åka hem istället, fylld av så mycket energi och i någon slags glädjekick, så jag liksom i bara farten fick för mig att ta tag i det där med sönderrivna köksväggar på en gång.
Inte någon stor grej egentligen, för eftersom det rör sig om en vägg som kanske förmodligen kommer att rivas inom någon slags framtid, så nöjde jag mig med en liten fuskvariant av renovering -bara måla över för att det inte ska skära så i ögonen och vara det första och enda man ser när man kommer in i köket...
 
Och här har ni ännu en sak jag undrar varför jag inte gjort tidigare, för det var så enkelt och gjorde verkligen stor skillnad i all sin enkelhet
 
 
Nästan lite nypremiär i köket också faktiskt!
 
Och bloggat har jag också gjort, se där! Men sen sprack det med mitt fantastiska 2013, för nu har både läggtid och släcktid passerat med råge och jag har inte ens stängt av datorn... rackarn´s... God Natt!
 
/Sara
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0