Tillbaka i Bangkok
Det räckte att kliva ur planet och gå några meter för att vi skulle veta att det var i Thailand vi landat.
Första bästa Thailändare vi mötte avfyrade såklart ett jättesmile och ville hälsa på barnen, och vi sa till varandra att den glädjen barnen får möta är verkligen äkta, man blir alldeles rörd faktiskt. På vår lilla promenad från gaten, genom passkontrollen (där vi för övrigt fick smita förbi hela kön för att Elvira var en "baby", även om det väl var på håret den här gången!), bagageutlämningen och ut till taxibilarna hade vi säkert stannat tio gånger för att folk ville hälsa och prata och gulla med barnen. Alfred hajade på en gång, skojade och pratade svenska, några ord engelska, thailändska och kroppsspråk i en salig blandning och hade skaffat sig ett gäng kompisar redan på flygplatsen <3
Wilmer tog det hela med ro, hälsade artigt men njöt inte direkt av uppmärksamheten som sin bror <3
"Vad det är varmt i Thailand" var det första Elvira sa när vi kom ut i luften.
"Det är underbart! Jag vill att mina kompisar ska komma hit, annars kommer dom inte tro att det är så varmt..." fortsatte hon fundera <3 På väg fram till taxibilarna gick vi förbi hela raddan med taxichaufförer som väntade på sin tur att få köra och där fattade även hon galoppen, hon gjorde high five med varenda en som sträckte ut handen och såg mycket förvånad ut om någon tittade åt ett annat håll.
Ungefär i samma stund som vi klev av planet började också tjatet -Wilmer: jag vill bada, när är vi framme vid poolen!!? Elvira: jag vill ha shorts!! Ni kan inte ens föreställa er hur många gånger man kan behöva höra just dessa ord på de timmar det tog innan vi var där, vid bad och shorts....
Taxi blev det, det gick snabbt, vi susade fram på motorvägen
och man var glad över barnens åtminstone tvåpunktsbälten
Framme på hotellet var det fyra timmar kvar till incheckning, det var tunga nyheter för dem som längtade så hårt efter bad och shorts... men vi hängde var i lobbyn ett tag eftersom Alfred genast skaffat sig en ny bästis bland personalen och på en gång gjort sig känd som "Afreed!" Jag förstår inte riktigt hur han bär sig åt faktiskt, men han är liksom i sitt rätta elelment här, trivs som fisken i vattnet och klickar med de flesta han stöter på.
Sen tog vi en tur i våra "hemkvarter" , och hur fånigt det än låter så var det faktiskt så det kändes! Så helt och hållet underbart att gå omkring där och känna igen sig och känna sig så trygg mitt i den myllrande mångmilijonstaden
Inne på stora supermarketen fastnade Elvira för ett paket blöjor som hon prompt skulle ha med sig ut,
surnade till ordentligt när hon förstod att det inte skulle bli så...
Alltså Stockholm, du får förlåta mig, men jag bara måste få säga det här "Bangkok i mitt hjärta, låt mig...." ja, ni fattar... Det är nåt med mig och Bangkok, det är som en gammal kärlekshistoria, något oemotståndligt som blommar ut och uppfyller hela mig när jag får gå omkring där i den heta luften och bara insupa alltihop. Jag älskar Bangkok. Verkligen älskar. Och det kan mycket väl bli så att jag måste flytta dit en dag.
Efter en liten lunch på Mc.D. gick vi tillbaka till hotellet och fick lov att gå upp till poolen medan vi väntade på vårt rum. Gissa vem som var lyckligast och tyckte att det här var hans favoritpool i hela världen, för att det var här han lärde sig simma för tre år sen... ?
Sen gjorde vi inte så mycket mer den dagen. Tog en liten sväng ner på gatan till en matvagn och köpte nån slags vansinnigt god kycklingsallad till oss, grillade kycklingklubbor åt barnen och badade igen
Sen gick vi och la oss klockan sex och sov fjorton timmar i sträck allihopa. Inte så tokigt alls.
URL: http://svalander.blogg.se
Å Å Å!! Jag kan riktigt känna den där heta fuktiga luften slå emot en när man kliver ut från flygplatsen! Fullständigt underbart! Och ni behöver inte oroa er, jag blir stammgäst om ni flyttar dit ;)